Jourerna är samhällsbärande

Idéburna icke-vinstdrivande jourer har i över 40 år tagit ansvar som samhällets skyddsnät för kvinnor och barn som utsatts för mäns våld. Samtidigt har jourrörelsen arbetat för förändring och omvandlat kvinnors och barns röster till politik.

Frihet från våld är en mänsklig rättighet. Samhällsansvaret slås fast i socialtjänstlagen, i nationella politiska målsättningar och i brottsbalken. Att Sverige har en av världens mest progressiva och tydliga lagstiftningar vad gäller kvinnofrid, sexualbrott och våld mot barn är ingen slump utan resultatet av mångårigt politiskt påverkansarbete som utgått från kvinnors och barns erfarenhet av våld. I det arbetet har kvinno- och tjejjoursrörelsens organisering och opinionsbildning varit, och är fortsatt, avgörande.

Den enda vinst vi skapar är samhällsvinst

Unizon och medlemsjourerna är inte i välfärden för att tjäna pengar. Vi är, i vår essens och i våra metoder, politiska organisationer med ambitionen att förändra samhället. Vi vill öppna världen för kvinnor och barn, inte gömma undan dem i boenden utan insyn. Vi arbetar utan vinstintresse och ser varje människa som en helhet. Vi finns kvar över tid.

Vi är experter på att bemöta individer som söker stöd och hjälp på ett värdigt sätt som de känner igen sig i och på att samtidigt se de stora politiska mönstren. Ett mönster där män har mer makt än kvinnor vilket påverkar oss alla under hela vårt liv.

Mäns våld mot kvinnor ingen vinstaffär

Att vårt ojämställda samhälle har brustit i att motverka den yttersta konsekvensen av ett ojämställt samhälle – mäns våld mot kvinnor – kan inte förvåna någon. Bygget av välfärdssamhället utgick från mannen som norm. Rättsväsendet klarade inte av att straffa de enskilda förövarna. Mäns våld mot kvinnor ingick inte i den svenska självbilden och därmed inte i det offentliga samhällets ansvar. I stället fick kvinnor bygga upp ett parallellt, ideellt välfärdssystem för att stötta och skydda kvinnor och barn – det som blev och fortfarande är kvinnojourernas verksamhet.

Hittills har det inte funnits några nämnvärda pengar att tjäna på kvinno- eller barnfrid. Idag är situationen annorlunda och en ny marknad har öppnats för privata, vinstdrivande aktörer även i den här delen av välfärden.

Coronakrisen har gett Sverige ett gyllene tillfälle att reflektera över vad ett välfärdssamhälle bör vara. Hur fungerar välfärden idag och hur vill vi att det fungerar i framtiden? Vill vi ha beredskap och långsiktighet? Eller välfärd ”on demand” av privata vinstdrivande aktörer som inte tar ansvar för helheten. Att driva en politik för kvinnors och barns bästa kräver mod och uthållighet.

Landets kommuner står inför ett vägval: att rasera eller fördjupa relationen med de idéburna jourerna. Det vägvalet borde vara enkelt, det handlar om att ta ansvar för det som har byggts upp över tid och försvara det från demontering.

Unizon vill se att kommuner tar ansvar genom att sluta långsiktiga överenskommelser med kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer. Att sätta kvinnor och barn som utsatts för våld främst och garantera att deras röster fortsätter höras istället för att tystas av marknadsintressen är att ta ansvar. 

Kvinnofrid = välfärd

Det är dags att kvinnojourerna erkänns som den livsviktiga välfärdsaktör de är, och att kvinnofridsarbetet prioriteras som en välfärdsfråga. Det offentliga samhället tar idag en aktivare roll än tidigare i att stötta och skydda våldsutsatta kvinnor, ett område som ideella jourer tagit i princip hela ansvaret för i över 40 år. Men det är långt kvar tills arbetet mot mäns våld mot kvinnor tilldelas resurser som står i proportion till problemets allvar och storlek.

Jourer är samhällsbärande. De idéburna kvinnojourerna och tjej- och ungdomsjourerna behöver säkras med trygg och smart finansiering.

Här är Unizons krav:

• Regering, kommuner och regioner måste definiera jourernas verksamhet som samhällsviktiga verksamheter. De som arbetar på jour har ett samhällsbärande yrke.
  
  
• Permanenta statsbidrag till kvinnojourer, tjej- och ungdomsjourer som bättre kommer
  våldsutsatta kvinnor och barn till del. Vi vill se organisationsbidrag istället för verksamhetsbidrag,
  samt ett enklare ansökningsförfarande.
  
  
• Mäns våld mot kvinnor ska inte vara en vinstaffär. Främja samarbete mellan offentliga aktörer och jourer genom exempelvis IOP - Idéburet Offentligt Partnerskap.
  
  
• Ge kvinnor och barn en trygg placering och säkerställ att arbetet med att skydda, stötta, arbeta förebyggande och påverka hålls samman och inte splittras. 
  
  
• Resurser till förändringsarbete med män och pojkar får inte tas från skydds- och
  stödinsatser till kvinnor och flickor.