Jourerna är samhällsbärande

Idéburna icke-vinstdrivande jourer har sedan 1970-talet tagit ansvar som samhällets skyddsnät för kvinnor och barn som utsatts för mäns våld. Samtidigt har jourrörelsen arbetat för förändring och omvandlat kvinnors och barns röster till politik.

Frihet från våld är en mänsklig rättighet. Samhällsansvaret slås fast i lagstiftning och i nationella politiska målsättningar. Att Sverige har en av världens mest progressiva och tydliga lagstiftningar vad gäller kvinnofrid, sexualbrott och våld mot barn är ingen slump. Det är resultatet av mångårigt politiskt påverkansarbete som utgått från kvinnors och barns erfarenhet av våld. I det arbetet har kvinno- och tjejjoursrörelsens organisering och opinionsbildning varit, och är fortsatt, avgörande.

Den enda vinst vi skapar är samhällsvinst

Unizon och medlemsjourerna är inte i välfärden för att tjäna pengar. Vi är, i vår essens och i vårt arbete, politiska organisationer med ambitionen att förändra samhället. Vi vill öppna upp världen för kvinnor och barn och hjälp dem att ta tillbaka makten över sina egna liv. Vi arbetar utan vinstintresse och ser varje människa som en helhet. Vi finns kvar över tid.

Vi är experter på att möta individer som söker stöd och hjälp på ett respektfullt och värdigt sätt och att samtidigt se de stora samhällsproblemet. En samhällsordning där män har mer makt än kvinnor påverkar oss alla under hela livet.

Mäns våld mot kvinnor är ingen vinstaffär

Vårt samhälle har brustit i att motverka den yttersta konsekvensen av ojämställdhet – mäns våld mot kvinnor. Mannen är norm i skapandet av välfärdssamhället. Mäns våld mot kvinnor ingick inte i den svenska självbilden och därmed inte i det offentliga samhällets ansvar. Rättsväsendet har stora svårigheter att hålla förövare ansvariga för deras kriminella handlingar. Därför gick kvinnor samman för att stötta och skydda kvinnor och barn – det som blev och fortfarande är kvinnojourernas verksamhet.

Fram till 2010-talet fanns det inte några pengar att tjäna på kvinno- eller barnfrid. Idag är situationen annorlunda och en ny marknad har öppnats för privata, vinstdrivande aktörer även i den här delen av välfärden.

Sverige behöver reflektera över vilket välfärdssamhälle vi vill ha. Hur fungerar det idag och hur vill vi att det fungerar i framtiden? Värderar vi gedigen erfarenhet och kompetens i arbetet? Eller vill vi ha välfärd ”on demand” av privata vinstdrivande aktörer utan ansvar för helheten. Att driva en politik för kvinnors och barns bästa kräver mod och uthållighet. Landets kommuner står inför ett vägval: att rasera eller fördjupa relationen med de idéburna jourerna. Det vägvalet borde vara enkelt. Det handlar om att ta ansvar för det som har byggts upp över tid och försvara det från demontering.

Unizon vill att alla kommuner tar sitt ansvar genom förstärkt samverkan, långsiktiga överenskommelser och ekonomiskt stöd till jourerna. Att sätta våldsutsatta kvinnor och barn främst och garantera att deras röster fortsätter höras istället för att tystas av marknadsintressen är att ta ansvar. 

Kvinnofrid = välfärd

Det är dags att kvinnojourerna erkänns som den livsviktiga välfärdsaktör de är, och att kvinnofridsarbetet prioriteras som en välfärdsfråga. Det offentliga samhället tar idag ett större ansvar än tidigare för att stötta och skydda våldsutsatta kvinnor. Det området har idéburna jourer tagit i princip hela ansvaret för i snart 50 år. Men det är långt kvar tills arbetet mot mäns våld mot kvinnor och barn prioriteras och tilldelas de resurser som står i proportion till problemets allvar och storlek.

Jourer är samhällsbärande. De idéburna kvinnojourerna och tjej- och ungdomsjourerna behöver säkras med trygg och effektiv finansiering.

Här är Unizons krav:

• Jourernas verksamhet måste erkännas som samhällsviktiga verksamheter av regering, kommuner och regioner. De som arbetar på en jour har ett samhällsbärande yrke och ansvar.
  
  
• Permanenta statsbidrag till kvinnojourer, tjej- och ungdomsjourer som bättre kommer våldsutsatta kvinnor och barn till del. Vi vill se organisationsbidrag istället för verksamhetsbidrag, samt ett enklare ansökningsförfarande.
  
  
• Främja samarbete mellan offentliga aktörer och jourer genom exempelvis IOP - Idéburet Offentligt Partnerskap. Mäns våld mot kvinnor ska inte vara en vinstaffär.
  
  
• Ge kvinnor och barn en trygg placering och säkerställ att arbetet med att skydda, stötta, arbeta förebyggande och påverka hålls samman och inte splittras. 
  
  
• Resurser till förändringsarbete med män och pojkar får inte tas från skydds- och stödinsatser till kvinnor och flickor.