Istanbulkonventionen

Istanbulkonventionens syfte är att skydda kvinnor och flickor mot alla former av våld.

Sedan år 1993 har Europarådet haft bekämpning av våld mot kvinnor som ett av sina prioriterade områden.

År 2008 tillsattes en expertgrupp för att arbeta fram ett utkast till en konvention inom området. Europarådets Konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, även kallad Istanbulkonventionen, öppnades för undertecknande vid ett ministermöte 2011. Konventionen är rättsligt bindande och innehåller bland annat bestämmelser om förebyggande verksamhet och internationellt samarbete.

Istanbulkonventionens syfte är att hindra och förebygga våld, skydda offren och ställa utövarna inför rätta. Den bygger på insikten att våld mot kvinnor är en form av könsrelaterat våld som begås mot kvinnor för att de är kvinnor. Den betonar jämställdheten mellan kvinnor och män och fastställer statens skyldighet att förebygga och bestraffa våld samt att skydda våldsoffren.

Enligt konventionen ska lagstiftning och andra åtgärder som kan behövas för att säkerställa att gärningar utreds och lagförs effektivt utgå från våldets koppling till genus och kön. Kultur, sedvänja, religion, tradition eller så kallad heder kan aldrig betraktas som ett rättfärdigande av någon våldshandling.

Enligt konventionens Artikel 7 är lokala beslutande församlingar och myndigheter skyldiga att anta och genomföra en nationell, effektiv, omfattande och samordnad politik som innefattar alla lämpliga åtgärder för att förebygga och bekämpa alla former av våld mot kvinnor, och bemöta våld mot kvinnor utifrån ett helhetsperspektiv.

Enligt artikel 12 är lokala beslutande församlingar och myndigheter skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder för att främja förändringar i kvinnors och mäns sociala och kulturella beteendemönster i syfte att utrota fördomar, sedvänjor, traditioner och all annan praxis som utgår från föreställningen om kvinnors underordning eller från stereotypa roller för kvinnor och män.

Konventionen är detaljerad och definierar noggrant de brott, som ska höra under allmänt åtal i den nationella lagstiftningen. Sådana brott är till exempel våld i nära relation, förföljelse, tvångsäktenskap och sexuella trakasserier.