Våld i samkönade relationer
Våld i samkönade relationer är ett problem som uppmärksammats inom forskning och praktisk verksamhet först de senaste tjugo åren. Våldets uttryck är ofta detsamma som i heterosexuella relationer där våld förekommer.
Även den gradvisa isoleringen och normaliseringen av övergreppen är likartade. Dessutom är förövarens motiv och mål med våldsutövningen, att ta och upprätthålla makt och kontroll över den utsatta, snarlika. Våldsutsatta i samkönade relationer är dock särskilt sårbara till följd av samhällets diskriminering mot HBTQI-personer och är därför i behov av specifika stödinsatser.
När våld utövas i en nära relation mot en hbtqi-person kan förövaren fokusera våldsutövandet på partnerns identitet som hbtqi. Förövaren kan isolera och bryta ner partnern genom att till exempel hota om att ”avslöja” sin partners identitet som hbtqi-person om hen inte lever öppet. Förövaren kan spela på rädslan för att utsättas för fientlighet på grund av hbtqi-identiteten, eller avsiktligen använda fel pronomen om sin partner.
Stereotypa föreställningar om kön kan påverka bemötandet av våldsutsatta hbtqi-personer när de söker hjälp hos vården eller socialtjänsten. Det kan handla om att man har svårare att tro att män kan vara utsatta för våld i nära relationer och sexuellt våld eftersom de traditionellt ansetts vara fysiskt starka. På samma sätt kan omgivningen ha svårt att se att kvinnor som traditionellt ansetts fysiskt svaga och icke-aggressiva kan utsätta någon annan för grovt fysiskt våld. Det kan även innebära svårigheter för den våldsutsatta att se sig själv som utsatt för våld, eller partnern som förövare, då detta inte stämmer med samhällets bild av offer och förövare.
Hatbrott mot hbtqi-personer
Hatbrott är ett samlingsbegrepp för brott med rasistiska, främlingsfientliga och hbtqi-relaterade motiv. Konstituerande för hatbrott är motivet att kränka en person på grund av personens grupptillhörighet.
Hatbrott begränsas inte till en specifik brottstyp utan kan ta sig många olika uttryck. De vanligaste brottsrubriceringarna är ofredande och olaga hot, men det kan också handla om grov misshandel och hets mot folkgrupp.
Hatbrott är inget nytt fenomen, men själva begreppet introducerades i Sverige först i slutet av 1990-talet. Det råder enighet om att brotten är ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Hatbrott innebär inte bara en kränkning av den som utsätts, utan kan skapa otrygghet och rädsla även bland personer som identifierar sig på ett liknande sätt som brottsoffret.