Förslag till Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds allmänna råd (HSLF-FS 2025:XX) om socialnämndens ansvar för vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge
Riksförbundet Unizons yttrande avseende förslag till Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds allmänna råd (HSLF-FS 2025: XX) om socialnämndens ansvar för vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge
Riksförbundet Unizon är ett riksförbund som samlar över 140 kvinnojourer, tjejjourer och
ungdomsjourer samt jourer specialiserade på sexuella övergrepp. Tillsammans arbetar vi för
ett jämställt samhälle fritt från våld. Genom att erbjuda stöd och skydd, samt arbeta
förebyggande och med påverkan kämpar jourerna varje dag, året runt, för våldsutsatta kvinnor
och barns rättigheter och ett liv fritt från våld.
Unizon har tagit del av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds (MFoF:s) förslag
till ändringar i allmänna råd (HSLF-FS 2025: xx) om socialnämndernas ansvar för vissa frågor
om vårdnad, boende och umgänge samt den tillhörande konsekvensutredningen och avger i
detta remissvar sina synpunkter.
Unizon vill inleda med att påpeka att vissa delar av de föreslagna råden riskerar att bli
inaktuella och behöva revideras innan ens de hunnit komma till användning, då stora
lagstiftningsförändringar som påverkar råden beräknas träda i kraft. Det gäller exempelvis
propositionerna ”Tryggare hem för barn” och ”En förebyggande socialtjänstlag – för ökade
rättigheter, skyldigheter och möjligheter”[1]. Unizon uppmärksammar att dessa två
utredningar inte omnämns i konsekvensanalysen och vill därmed framhålla att det är viktigt
att MFoF beaktar dessa i det fortsatta revideringsarbetet.
Unizon ställer sig generellt positivt till MFoF:s revidering av de allmänna råden (HSLF-FS
2017:51). De nuvarande allmänna råden har förblivit oförändrade sedan år 2012, vilket
understryker behovet av en revidering. Unizon anser att de ändrade råden överensstämmer
bättre med aktuell lagstiftning på området och bidrar till att stärka barnrättsperspektivet.
Särskilt positivt är markeringen att barnet, i alla avsnitt där samtal med barnet sker, bör få
frågor om våld och möjlighet till enskilda samtal, på samma sätt som vuxna. Det är också av
betydelse att socialnämndens ansvar för barnets rätt till information och möjligheter till
delaktighet i dessa frågor betonas. Samtidigt vill Unizon påpeka att sådana förändringar
genomgående bör formuleras som ’ska-krav’, och inte med formuleringen bör som kan tolkas
som att det finns utrymme att något är valbart. Exempelvis anser Unizon att personal på
socialtjänsten ska ställa rutinmässiga frågor om utsatthet för våld, inhämta barnets åsikt och
vad barnet på andra sätt ger uttryck för gällande sin situation som kan ha betydelse för i
sammanhanget samt erbjuda uppföljningssamtal.
För ett verkligt genomslag av barnets bästa behöver barnets åsikter och tankar om sitt liv och
situation alltid vägas in vid bedömning eller beslut. Unizon kräver att råd och
rekommendationer måste leda till en reell skillnad för barn som berättar om sina upplevelser
av våld. Alla våldsformer måste tas på lika stort allvar. Barn och unga som våra medlemsjourer
möter upplever ofta brister i sina rättigheter att komma till tals eller vara delaktiga i de beslut
som fattas när det gäller vårdnad, boende och umgänge. Då MFoF planerar även att revidera handboken inom området, efterfrågar Unizon vägledning för hur de barnens röst ska tryggas och önskar ett särskilt fokus på små barn som vi upplever ofta förbises.
När uppgifter om våld framkommer måste uppgifterna alltid prövas och en riskbedömning
göras. Unizon instämmer med MFoF:s bedömning att det finns ett behov av mer stöd till både
socialnämnder och domstolar för att höja kvaliteten i riskbedömningar i ärenden och mål om
vårdnad, boende och umgänge. Unizon ser behov av en separat rubrik för riskbedömning i de
allmänna råden som tydliggör att socialnämnden ska göra en bedömning av risken för att
barnet kommer att utsättas för eller bevittnat ytterligare våld och att ny bedömning ska göras
vid behov, samt rekommendationen att använda en standardiserad bedömningsmetod som en
del av riskbedömningen.[2]
Gällande umgänge mellan barn och en våldsutövande förälder efterfrågar Unizon förslag och
tydliggörande. Socialnämnden har en skyldighet att agera om umgänge enligt nämndens
bedömning bör avbrytas, till exempel för att barnet mår dåligt eller riskerar fara illa om
umgänget fortsätter. Förutom att socialnämnden ska inleda utredning utan dröjsmål enligt
socialtjänstlagen, kan det bli fråga om socialnämnden bör väcka talan om att inget umgänge
ska ske.[3] Detta ansvar förpliktigar.
Unizon vill också betona att det är av största vikt att de personer som utreder och dömer i
frågor rörande vårdnad, boende och umgänge har sakkunskap om våld och dess konsekvenser.
Eftersom riskfaktorer för att använda våld mot barn och mäns våld mot kvinnor i hög grad
samvarierar, och våldet ofta har en könsaspekt, bör sakkunskap hos den personal hos
socialnämnden som handlägger frågor om vårdnad, boende och umgänge enligt Unizons
mening även innefatta en kunskap om kön, genus och makt[4] och vi önskar se
rekommendationer och råd specifikt kring det kunskapsområdet.
I detta ärende har Tanja Hillberg, sakkunnig barnfrid, varit föredragande och Rebecka
Andersson, generalsekreterare, beslutande.
Stockholm 2024-09-13
Rebecka Andersson
Generalsekreterare
Unizon
[1] Enligt propositionsförteckning hösten 2024 kommer proposition för ”Tryggare hem för barn” att lämnas senast den 17 september 2024 samt proposition ”En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter” att lämnas i januari 2025.
[2] Se exempelvis Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relation (HSLF-FS 2022:39) Socialstyrelsen.
[3] Prop. 2009/10:192 s. 31
[4] Apple, A. E. & Holden, G. W. (1998). The co-occurrence of spouse and physical child abuse: A review and appraisal. Journal of Family Psychology, 12, 578–599; Edleson, J. L. (1999). The overlap between child maltreatment and woman battering. Violence Against Women, 5, 134–154; CRC/C/GC/13, Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 13 (2011). Barnets rätt till frihet från alla former av våld, punkt 19 och 72b